Ljuset från den lilla lampan på köksbordet kastade varma skuggor över frukosttallriken. En perfekt skiva fullkornsbröd, smält smör och en bit avocado lyste grönt mot den vita porslinet. En kopp rykande te ångade bredvid. Doften av nybryggt kaffe sipprade in från vardagsrummet.
Det var en vanlig onsdagsmorgon i min nya lägenhet. Men för bara några månader sedan var min verklighet en helt annan. Jag bodde i en steril och anonym skyddat boende med egen lägenhet, rädd och ensam. Maten var enformig och näringsfattig, en nödvändighet för att överleva, inte en källa till glädje eller välbefinnande.
Min vistelse i skyddslägenheten var en mörk period i mitt liv. Jag hade flytt en våldsam relation och bar på trauman och rädslor. Varje dag var en kamp för att överleva, både fysiskt och mentalt. Maten var en tröst, men en ohälsosam sådan. Jag åt för att döva smärtan, för att fylla tomrummet inuti.
Men sakta men säkert började jag läka. Jag fick stöd från terapeuter och socialtjänsten. Jag vågade börja drömma om en framtid, en framtid där jag var trygg och lycklig.
En dag, när jag stod och stirrade på den trista maten i skyddsboendets kylskåp, insåg jag att jag ville mer. Jag ville må bra, inte bara överleva. Jag ville känna mig stark och frisk. Jag ville njuta av livet.
Och så bestämde jag mig för att förändra min kost. Jag började läsa på om näring och hälsa. Jag handlade färska grönsaker, frukt och magra proteiner. Jag experimenterade med nya recept och upptäckte smaker jag inte visste fanns.
Matlagning blev en terapi för mig. Att stå i köket, hacka grönsaker och koka soppor var meditativt. Det var ett sätt att uttrycka min kreativitet och ta kontroll över mitt liv.
Med tiden märkte jag hur min kropp och själ responderade på den nya kosten. Jag hade mer energi, sov bättre och mådde allmänt bättre. Min hy fick en ny lyster och mina ögon strålade.
Men det var inte bara den fysiska förändringen som var viktig. Att äta bättre gav mig en känsla av stolthet och självkänsla. Jag tog hand om mig själv, både fysiskt och mentalt. Jag visade mig själv att jag var värd att må bra.
När jag äntligen flyttade in i min nya lägenhet var det inte bara en ny bostad. Det var en symbol för en nystart. Ett nytt liv där jag var fri, stark och frisk.
Köket i min nya lägenhet blev mitt favoritrum. En plats för kreativitet, njutning och välbefinnande. Varje måltid jag lagar är en hyllning till mitt nya liv, en påminnelse om hur långt jag har kommit och hur stark jag är.
Idag, när jag sitter vid köksbordet och njuter av min frukost, är jag tacksam för allt jag har. Jag har en trygg och varm lägenhet, en kropp som jag älskar och en framtid full av hopp. Och jag vet att allt detta började med en enkel men kraftfull handling: att börja äta bättre.
Min vistelse i skyddslägenheten:
Jag bodde i skyddslägenheten i sex månader. Det var en liten och spartansk lägenhet med ett kök, ett badrum och ett sovrum. Allt var vitt och sterilt, utan personliga detaljer. Maten levererades i en låda varje dag och bestod av enkla och näringsfattiga rätter.
Det var en svår tid för mig. Jag var rädd och ensam, och jag bar på trauman från min våldsamma relation. Maten var en tröst, men en ohälsosam sådan. Jag åt för att döva smärtan och fylla tomrummet inuti.
Men sakta men säkert började jag läka. Jag fick stöd från terapeuter och socialtjänsten. Jag vågade börja drömma om en framtid, en framtid där jag var trygg och lycklig.
En dag, när jag stod och stirrade på den trista maten i kylskåp, insåg jag att jag ville mer. Jag ville må bra, inte bara överleva. Jag ville känna mig stark och frisk. Jag ville njuta av livet.
Och så bestämde jag mig för att förändra min kost.